Hälsoundersökningar i arbete som medför särskild risk för ohälsa
Lagstadgade hälsoundersökningar görs enligt företagshälsovårdens verksamhetsplan utgående från exponeringar, risker, belastningsfaktorer och arbetets särskilda krav (särskild risk för ohälsa i arbetet) som konstaterats i arbetsplatsutredningen samt arbetsplatsens farobedömning.
Grunderna till lagstadgade hälsoundersökningar kan vara:
- hälsorisk som orsakas av arbetet (t.ex. buller, fysiskt, psykosocialt belastande arbete, nattarbete)
- hälsokrav som beror på arbetet (t.ex. färgseende, frisk hy, nattarbete)
- säkerhetsperspektiv inom särskilda branscher (t.ex. transportbranschen, mastarbetare)
- i samband med sjukdomsstadier när hälsotillståndet och arbetsförmågan kräver det.
I arbete som medför särskild risk för ohälsa görs hälsoundersökningar när arbetsavtalsförhållandet inleds och med jämna mellanrum (inledande och återkommande undersökningar) samt när arbetsavtalsförhållandet upphör. Syftet med undersökningarna är att följa arbetets hälsopåverkan och förhindra att arbetstagaren insjuknar till följd av en exponering i arbetet eller en annan risk för ohälsa. Undersökningarna görs vanligtvis med 1–3 års mellanrum och frekvensen fastställs enligt arbetsförhållandet.
Chefen kan styra arbetstagaren till en bedömning av arbetsförmågan vid misstanke om försämrad arbetsförmåga. Arbetstagaren kan också själv vid behov söka sig till företagshälsovården för en bedömning av arbetsförmågan.
En hälsoundersökning kan också göras för att bedöma arbets- och funktionsförmågan eller för att följa hur väl en partiellt arbetsför arbetstagare klarar sig i arbetet. Arbetstagaren måste delta i lagstadgade hälsoundersökningar. Chefen ser till att lagstadgade hälsoundersökningar genomförs.